Så var man framme vid slutet. Ännu ett läsår har gått och min klass har gjort likadant. Lite ledsamt men ändå rätt skönt att vara framme vid sommaren. Men även om alla elever vid det här laget har vänt på dygnet och vaknar lagom till middagen så återstår det lite jobb för oss lärare och andra som jobbar på skolan. I år är det bara två dagar extra vi jobbar och då står det storstädning på schemat! Gamla papper, trasiga böcker, stolar m.m. slängs för att göra plats åt nya travar på skrivborden till hösten. Det slängs faktiskt så mycket så att en extra container har körts fram till skolan. Det känns skönt att få rensa ut det gamla! Nu kan man starta på nytt igen och som vanligt så kommer jag att göra om en massa till nästa år. Kan bl a trösta alla elever redan nu att musikhistorian kommer att göras om rejält och kommer förhoppningsvis att bli mycket mer intressant och kul!

Så nu är det snart ledigt även för mig. Ska bli riktigt skönt! Mest för att jag inte har några större planer alls för sommaren utan tar den lite som den kommer. Sommaren kommer att firas med att ett litet lärargäng åker till Bodaborg och leker runt. Ska bli riktigt kul att umgås på ett annat sätt innan vi lämnar varandra till hösten.
Annars står Göteborg på att-göra-listan med en dag på Liseberg (där höjdskräck och annat ska få sig en utmaning) samt Robbie Williams på Ullevi. Ser riktigt fram emot det! Hoppas att han kör mycket gammalt då jag gillar hans rena pop-tid bättre än hans mer moderna skivor men vi får väl se. Har svårt att tro att han kommer att göra mig besviken. Kommer att stå på planen ifall du är där med! =)
Sen så är det ett kompisbröllop i Småland på slutet av sommaren and that's it! 

Jag önskar er alla en riktigt skön sommar och hoppas att ni hittar hit även om ni har sommarlov eller semester! Puss å kram!

I fredags var jag på Friends Arena, Stockholm, och såg Bruce Springsteens första konsert av tre. Det var första gången jag såg honom och egentligen första gången jag hörde honom förutom några få låtar. Så här i efterhand kan man ju undra varför man inte har lyssnat mer på honom. Jag blev inte helt såld på honom men som typisk åka-bil-genom-USA-musik så var det mycket mycket bra!
Extra kul var det att han spelade hela skivan Born to Run som var skivan som tog honom ut i världen. Jag trodde inte att det lät som jag tänker mig Bruce men det känns ändå lite fränt att ha hört skivan live. 
Som musiker var det kul att höra klassiska E street band  med bl a Little Steven och Paul Shaffer (känd från David Letterman). Som sig bör när det gäller konceptet Springsteen så var det många smöriga saxofonsolon signerat Clarence Clemons. Tyvärr så dog han för inte så längesen men hans brorson spelade inte så tokigt han heller även om jag inte blev helt imponerad av solona i sig.

Nu väntas kortvecka med både föräldramöte och friluftsdag. Sen är det låånghelg. Tjoho!