Så var luciafirandet över för denna gång! Med 20-talet elever i tåget tågade vi runt i Vingåkers kyrka, hos kommunen och på ålderdomshem. Mycket uppskattat överallt och med rätta! Visserligen glömdes en av verserna i Nu tändas tusen juleljus bort några gånger men det var inget som märktes. Är mycket stolt över alla som var med och representerade skolan. Speciellt de som frivilligt ställde upp och lussade extra för två sängliggandes tanter som annars bara hade hört all sång på avstånd. Många rörda tårar som fälldes både från tärnor och andra! 

Nu är det ett år kvar till nästa gång vilket är ganska skönt! Att vara musiklärare i luciatider är stressigt och ganska jobbigt men i efterhand, när man har så bra elever att jobba med, så är det värt det! Men trött blir man!
Nu är det snart jullov vilket ska bli skönt för väldigt många skulle jag tro. Men först är det en veckas slutspurt!

Ibland så kan man ha svårt att sova för att tankarna bara flyger runt i huvudet. Man går genom nästa dag, viktiga saker och totalt oviktiga saker. I natt var en sån natt.

På slutet av höstterminen är det ganska tufft för de flesta skulle jag tro. Det är inte så mycket lov, det är mörkt och inget händer förutom de sista veckorna då ALLT händer! Jag slipper ju alla prov som tur är men istället så är det lucia, julavslutning och så ska man försöka knyta ihop terminssäcken så att man kan sätta några betyg på alla elever. det är lite fullt upp kan man säga! Men å andra sidan så är det en del av jobbet att vara lärare så man får väl skylla sig lite själv och jag älskar ju det jag gör så jag kan lätt stå ut! Däremot undrar jag om jag brinner lite för mycket för mitt ämne? Anstränger jag och lägger tid på saker, som jag tycker är fantastiskt kul men som ingen annan tycker är kul?

Mitt mål är att alla elever ska upptäcka mer musik än vad de gjort innan. De som aldrig spelat ska upptäcka att det kan vara lite kul att faktiskt kunna spela nåt och de som redan kan ska upptäcka att det finns mer musik som kan vara bra förutom just den musik som de bara lyssnar på. För att försöka få till nyfikenheten hos eleverna så sitter man och grubblar och tänker på hur man skulle kunna göra lektionerna såpass roliga så att man inte kan låta bli att spela. Jag försöker att ha aktuella låtar att spela efter, jag använder mycket bildprojektor i tex musikhistorian och använder mig ofta av youtube och spotify. Det är typiska saker som "syns". Sen är det en enorm tid som i alla fall jag lägger på saker som inte syns! 

Exempel 1: Sedan skolstarten i somras så har jag slagits för att få ha halvklassar i både åk7 och åk9. Jag har argumenterat och tjatat hos rektorn men trots det så togs beslutet att det skulle bli helklasser i åk9. Fine! Jag gjorde vad jag kunde men respekterar beslutet. Problemet då var att instrumenten inte räcker för hela klasser och då försöker jag få bonuspengar från kommunen till att köpa nya instrument så att vi får ett till fullutrustat grupprum med allt vad det innebär. Allt detta har tagit hela terminen och vad det verkar så ska jag kunna få pengarna även om det inte är helt klart än.

Exempel 2: Hemsidan. Mycket var det för egen del som jag startade den här sidan. Det var en möjlighet att ha allt material online samtidigt som alla elever (och andra) när som helst kunde ta del av det. Min förhoppning är att det ska inspirera de som är nybörjare att börja spela hemma och på så sätt kunna utvecklas mer under lektionerna. Det tog en bra stund att få in alla låtar men när allt väl är på plats så är det väldigt praktiskt! Sen tänkte jag att jag måste ha ett sätt att locka hit eleverna så att de får en vana att kika in på sidan. Så jag börjar anordna tävlingar med priser som jag betalar själv, privat. Deltagandet har dock inte blivit den succé som jag hoppats på och jag funderar allvarligt på att sluta med det. På samma sätt startade jag bloggen för att kunna hålla eleverna uppdaterade på vad som är på gång på sidan m.m. men frågan är om någon orkar läsa den. Förmodligen är den mer till för mig som lite terapi...

Min poäng är att man lägger ner en massa massa tid på eleverna och det bara för att man bryr sig om allihop. Men frågan är om det är till någon nytta? Är det någon som bryr sig om tävlingen, bloggen eller hela sidan läggs ner? Förstår eleverna att man man verkligen anstränger sig för att de ska tycka att det är kul i skolan eller ser de allt som ett fängelse oavsett vad man hittar på? Det jag saknar är respons från eleverna både online och IRL...Nu blev det här ett väldigt långt och kanske lite nedstämt inlägg men jag skulle ändå vilja att om du har läst ända hit, kan du inte skriva en liten kommentar och säga att "jag har läst!" så får jag se hur stort intresset är?